Orgeln

 

                                                      Orgeln

 

Någon gång på 1930-talet åkte min mors farfar, Johan Alfred Marklund (född 1862), från Arjeplog till Jäkkvik för att köpa en orgel till sitt barnbarn Barbro. Den stod sedan länge i mormors hus i Arjeplog, Björkhamra, där familjen Marklund bodde, det var mormor Hillevi, morfar Gustav och barnen Barbro (född 1928), Rut (född 1931) och Anna-Greta, min mamma (född 1937).

                          

Här ser du orgeln, som är liten och nätt, vilket ju måste ha varit en fördel när den skulle fraktas från Jäkkvik till Arjeplog, en resa som bör ha tagit åtminstone 2 dagar.  Mammas farfar Johan Alfred hade häst och släde vilket ju troligen var hans färdmedel, och resan gick antagligen under vintern, eftersom vägen över den frusna Hornavan var rakare än de slingriga landsvägar som fanns i Arjeplog på den här tiden.

Orgeln hade blivit tillverkad redan i slutet av 1800-talet, av Johan Lundmark i Jäkkvik, han var en flitig orgelmakare och orgeln är gjord av trä. Nedan kan man se hur fotstegen har varit fint dekorerade en gång i tiden.

 

 

                                               

Att spela orgel är inte det enklaste!  Utöver tangenter måste man använda pedaler samt spakar, tillsammans med knappar och andra kontroller för att variera ljudet och dynamiken. Men musikintresset delades i familjen Marklund, och så här beskrivs det av Rut; ”Barbro spelade och jag sjöng, både på morssidan och farssidan fanns musiken i blodet”.

Moster Rut berättade också om hur min morfar Gustav Marklund (född 1903) sjöng, när de gick på åkern tillsammans, en sång som troligen är denna: 

Kanske var musiken en av de saker som förenade min morfar Gustav och mormor Hillevi, båda födda år 1903? På bilden nedan ser du hur man och sjöng också i min mormors föräldrahem i Västlunda, Arvidsjaur. Mormors pappa hette Lindqvist (född 1872), kallad ”Gammel-Kalle, med några av Hillevis bröder. Tillsammans med honom bodde min mormors mor Sara Johanna (f.1878).

 

                               

Historisk musikalitet

Familjens musikalitet har jag kunnat spåra ända tillbaka till 1827, då Anders Lähnman (Lenman), mormor (Hillevis) mors morfar(född 1803) började vikariera som klockare i Arvidsjaurs församling.  Namnet Lähnman kom av byn Lainejaur, där Anders var uppväxt. Om detta kan man läsa i boken Renvallen, av Lennart Öhman, där klockarens ansvar och uppgifter beskrivs. Förutom att ansvara för klockringning och inventarier i kyrkan skulle klockaren också vara ”uppsjungare” vid gudstjänsterna”, vilket passade bra eftersom Lähnman hade ”en otrolig sångröst”. ”På 1840-talet inköptes en liten orgel på ben, ur vilken den begåvade Lähnman lockade fram toner som mången aldrig tidigare hört”, skriver Öhman.

 

 

Källor

Rut Marklunds anteckningar från 1998

Agneta Gard, Arvidsjaurs hembygdsförening.

Arjeplogs kommunarkiv

Sundström Matilda, konservator  Silvermuseet i Arjeplog
Öhman Lennart, Renvallen